När Pysselmyra fick klart för sig att man kunde gå på kurs i rysk pärlkonst hos “ryska Maria på Högbergsgatan” i Stockholm var det som att lyfta haspen av något. Ryska Maria hade en pärlaffär under ett flertal år. I denna affär hade hon också drop-inkurser i pärlkonst. Varje vecka kunde man titta in i hennes affär, stanna ett par timmar och lära sig en ny teknik.
Maria tyckte inte om att hennes drop-inelever satt och knåpade med samma teknik kväll efter kväll. Nej, hos henne fick man lära sig hur man gjorde under en kväll. Därefter fick man vara så god och avsluta projektet hemma. Hon ville att man skulle få valuta för pengarna.
Det blev med tiden många påbörjade och sällan avslutade projekt. Pysselmyra fick efter ett tag en hel shoppingkasse, tung och full med påbörjade arbeten, experiment, en typ av “provlappar”. Någon gång skulle dessa arbeten avslutas. Kassen doldes under skrivbordet så länge. Där har den stått och samlat damm i fem års tid nu.
När Pysselmyra för en tid sedan konsulterade några av de kompisar hon fick på dessa kurser visade det sig att det var likadant även hemma hos dem – säckvis med halvfärdiga alster.
Denna sommar har därför Pysselmyra bestämt sig för att göra något åt detta malande, dåliga samvete. Ett tiotal projekt har följt med till sommarstället för att antingen färdigställas, eller rivas upp – hemska tanke. I det senare fallet måste i så fall en mängd pärlor sorteras i storleksordning och efter färg. Pärlorna är i regel mellan 2 och 3 mm stora, så det skulle i så fall bli ett hästjobb. Då vore det enklare att göra som en av pärlkompisarna erkände att hon faktiskt gjort – slänga bort.
Pysselmyras allra första försök till holländsk spiral fick ett lyckligt slut, mest tack vare svägerskan B som råkade får syn på vad som höll på att hända. Pysselmyra skulle precis sätta saxen i det halvfärdiga alstret, klippa sönder och börja sorteringsarbetet då svägerskan kom förbi och protesterade.
Svägerskan fick halsbandet.

Kära Pysselmyra!
VIlken tur att svägerska kom förbi och förhindrade katastrofen! Men jag förstå vilken inre stress du känner över alla ofärdiga alster. Inte bra.
Själv har jag så smått börjat göra fotsmycket (inspirerad från Hawaii). I somras lämnade jag in dem till försäljning ute i Årsta havsbad hos en konstnärinna som öppnat upp sitt hem som café och konstgalleri. Alla 10 blev sålda! Helt otroligt. Och jag har fått beställning på fler. Så nu “måste” jag hem och göra fler. Inte alls lika avancerad pärlkonst som du håller på med men kul är det. Kram Sanne