Här ligger man i lä!

Hur gör människan?!?

Om nyttan av att aldrig slänga något …

Jag gillar att blanda ‘äkta’ material, som i det här fallet sötvattenspärlor, med moderna, lite kaxiga inslag.

Halsbandets blå pärlor är gjorda i akryl med yta som ger något av en gummikänsla. Den blå kedjan köptes på NK:s bijouteriavdelning i början av 1970-talet. De senaste trettio åren har denna kedja fått tillbringa i en skokartong döpt till ‘loppis’.

Blå 'gummi'-pärlor, med en blålackerad och en silverfärgad kedja

Armband i herringboneteknik

Armbandet är gjort i kubformade pärlor, helt svarta, iriserande svarta och frostat vita. De iriserande pärlorna skiftar i färg beroende på hur ljuset faller på kuberna.

Svårare än man kan tro

Vid ett tillfälle gick jag förbi en mexikansk affär i Stockholm. I fönstret låg i mitt tycke väldigt fina smycken gjorda av silkesband och pärlor. Spontant tyckte jag att dessa smycken borde vara lätta att kopiera.

Pytt, heller. Det armband jag till slut lyckades knåpa ihop tog två dagar att få ihop, och då efter många bakslag och hårda ord.

Ännu ett virkat halsband

Tjeckiska Jablonex är välkända bland pärlare för sina fina pärlor. I det stora sortimentet finns mixar som ”ryska Maria på Högbergsgatan” kallar för ”fabriksblandning”.

Detta halsband är virkat i ”fabriksblandning”, har pärlkåpor och lås i silvermetall. Fokuspärlan är även den silverfärgad, gjord i keramik.

Typisk fabriksblandning

I stället för blomma

Grannen på landet tycker om att pyssla, hon också. Hon broderar och hon målar akvarell. En tvillingsjäl, med andra ord. Med sin man delar hon intresset för blommor och skapande av vacker trädgård.

Igår bjöd hon och hennes man på midsommarbuffé. Vad skulle kunna passa som present som alternativ till blommor, eftersom sådana redan fanns på tomten?

Det blev en thékula med kedja och pärlor. För att underlätta leveranskontroll när gästerna gått ingick även thé från Sibyllans Kaffehandel i Stockholm.

I stället för levande blommor

Rapport från pärlträsket

När Pysselmyra fick klart för sig att man kunde gå på kurs i rysk pärlkonst hos ”ryska Maria på Högbergsgatan” i Stockholm var det som att lyfta haspen av något. Ryska Maria hade en pärlaffär under ett flertal år. I denna affär hade hon också drop-inkurser i pärlkonst. Varje vecka kunde man titta in i hennes affär, stanna ett par timmar och lära sig en ny teknik.

Maria tyckte inte om att hennes drop-inelever satt och knåpade med samma teknik kväll efter kväll. Nej, hos henne fick man lära sig hur man gjorde under en kväll. Därefter fick man vara så god och avsluta projektet hemma. Hon ville att man skulle få valuta för pengarna.

Det blev med tiden  många påbörjade och sällan avslutade projekt. Pysselmyra fick efter ett tag en hel shoppingkasse, tung och full med påbörjade arbeten, experiment, en typ av ”provlappar”. Någon gång skulle dessa arbeten avslutas. Kassen doldes under skrivbordet så länge. Där har den stått och samlat damm i fem års tid nu.

När Pysselmyra för en tid sedan konsulterade några av de kompisar hon fick på dessa kurser visade det sig att det var likadant även hemma hos dem – säckvis med halvfärdiga alster.

Denna sommar har därför Pysselmyra bestämt sig för att göra något åt detta malande, dåliga samvete. Ett tiotal projekt har följt med till sommarstället för att antingen färdigställas, eller rivas upp – hemska tanke. I det senare fallet måste i så fall en mängd pärlor sorteras i storleksordning och efter färg. Pärlorna är i regel mellan 2 och 3 mm stora, så det skulle i så fall bli ett hästjobb. Då vore det enklare att göra som en av pärlkompisarna erkände att hon faktiskt gjort – slänga bort.

Pysselmyras allra första försök till holländsk spiral fick ett lyckligt slut, mest tack vare svägerskan B som råkade får syn på vad som höll på att hända. Pysselmyra skulle precis sätta saxen i det halvfärdiga alstret, klippa sönder och börja sorteringsarbetet då svägerskan kom förbi och protesterade.

Svägerskan fick halsbandet.

Tjeckiska glaspärlor, lås i silver

Resultat från pärlinternat på Lidingö

I helgen som gick var Pysselmyra på internat tillsammans med 104 andra pärlande damer samt en herre. I tre dagar satt vi och gjorde smycken, smycken, smycken.

Mycket prat om teknik, massor av tips och – inte minst – många glada skratt utmärkte dygnen, då vi knappt sov något för allt skapande.

Ett armband, ett långt halsband samt två virkade sötvattenshalsband blev klara.

Sommartema

Citrin, ametist, akvamarin, mossagat och sötvattenpärlor

Virkat halsband med vita och olika gröna sötvattenpärlor, lås av silver

Virkat halsband i vita och olika blå nyanser sötvattenpärlor, silverlås i form av två hjärtan där ena sidan är frostad, andra sidan blankpolerad

Turkisk virkning – en utmaning

Först trär man upp ett antal pärlor på tråd, testvirkar en stump och tycker att det hela verkar kunna bli bra; river upp det virkade och fyller på med så många pärlor som behövs för ett halsband.

Man virkar. Och man virkar, och man virkar. Konstaterar efter ett tag att det nog inte blev så bra ändå. Allt rivs upp, pärlorna läggs i en burk för att – förhoppningsvis – senare sorteras i färger och storlekar.

Några dagar går och plötsligt har lusten att testa en annan kombination av pärlor vaknat. Dags igen: trä upp, testvirka, tycka att jo, nu blir det säkert bra. Allt görs om på nytt.

Nu har jag virkat mitt första halsband enligt turkisk virkteknik. Får se om det blir några fler.

Jag gjorde det i alla fall färdigt...

Frosseri i sötvattenpärlor

När en pärlshop i Stockholm skulle avveckla verksamheten förra året blev det en väldig fart på djungeltelegrafen. Shopen sålde nämligen ut sötvattenpärlor i parti och minut, i alla tänkbara storlekar och färger – till mycket låga priser. En icke föraktlig mängd (läs: massor) strängar fann ett nytt hem hos mig.

Favorittekniken när det gäller dessa pärlor är virkning, då jag gör halsband tjocka som korvar.

Vita, ljust rosa, svagt blå, silver och mörkare grå pärlor

Låset i silver är frostat på ena sidan, blankt på den andra. Detta tillåter bäraren att välja vilken eller vilka sidor som ska fogas ihop.